Osynliggörande av industrin banar väg för populism
Ingenstans i Sverige är det så tätt med journalister som på Södermalm i Stockholm. Koncentrationen av medier till huvudstaden ter sig naturlig, där finns de politiska institutionerna, myndigheterna och huvudkontoren.
Men det är långt från Södermalmsgränderna till de svenska industriföretagens verksamheter. I Mälardalen finns visserligen Scania i Södertälje, Volvokoncernens hjullastarfabrik i Eskilstuna och ABB i Västerås. Industrisverige, det är emellertid Oskarshamn, Skellefteå, Arvika, Mönsterås, Göteborg, Olofström och Grums. Huvudkontoren finns i Stockholm, jobben i landsorten.
Avståndet påverkar journalistiken och därmed bilden av stora branscher som fortfarande utgör basnäringar och lägger grunden för det svenska välståndet. Till detta kommer att ekonomijournalistiken alltmer målgruppanpassas efter nya läsare.
Ett tidens tecken är Svenska Dagbladet – länge ägt av stora Wallenbergföretag som Stora – som delar upp sin näringslivsbevakning i delarna ”Tech” och ”Pengar”. Det ska bli mer om tech och AI, samt den digitala ekonomins omvandling i stort – från influencerekonomin till förändrade banktjänster och gigbolagen, förklaras det. Inget fel i det. Skriver inte traditionella medier om denna utveckling flyttar läsarna till nya webbplatser med lägre eller obefintlig journalistisk kvalitet. Svenskans satsning blir intressant att följa, intressant nog har tidningen åter också lockat över skribenter från Dagens Nyheter.
Problemet är det tomrum som uppstår när start-ups blir mer intressanta än SCA och Stora eller när Foodora får utrymme istället för Ikea. I Svenska Dagbladet ska nu industribolagen som Atlas Copco, Volvokoncernen och Epiroc dela utrymme med artiklar om privatekonomi och aktiemarknad.
Det är ibland som att tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt allra minst lyckade uttalande om att ”industrieran är över” på något sätt lever kvar i delar av svensk offentlighet, trots nyindustrialisering och investeringar. Trots den nuvarande regeringens ökade ambitioner på tidigare eftersatta områden som industri, jord och skogsbruk. Att industrin sysselsätter cirka 800 000 människor i Sverige och står för drygt 20 procent av vårt lands BNP, framstår alltför ofta som okända fakta.
”För industrin är detta förödande. Underrapporteringen i media kan också påverka det politiska intresset för industrins frågor”
För industrin är detta förödande. Underrapporteringen i media kan också påverka det politiska intresset för industrins frågor, från energibristen till personalförsörjningen. Industrin får svårt att hävda sina intressen av bättre infrastruktur, företagen får svårt att framstå som attraktiva när små tjänstebolag ses som coolare arbetsplatser.
Ordet ”industriellt” har dålig klang i Sverige och används ofta för att uttrycka något negativt. Det bedrivs ett ”industriellt” jordbruk eller ”industriellt” skogsbruk. Ett fokus på industrin som problem distanserar också stora grupper för medier och offentlig debatt, inte minst i en tid när industrin många gånger går längre än de politiska ambitionerna när det gäller att elektrifiera och att skapa klimatnytta.
Osynliggörandet av industrin och den verklighet som präglas av bolagen i stora delar av landet förstärker också konflikter mellan storstad och land och mellan centrum och periferi. Ett förminskande av industrins betydelse förminskar också stora landsdelar och spär på det kulturkrig som Sverige skulle må så bra av att slippa.
