Ohållbar hållbarhetsstrategi i Region Kalmar

Det framstår som ganska motsägelsefullt om en sjukvårdsorganisations medel investeras i tobaksindustri samtidigt som läkare och sjuksköterskor ska förmå patienter att sluta röka. Det är lätt att förstå att investeringar i vissa spelbolag skulle väcka frustration hos psykosociala resurser som samtalar med spelmissbrukare.

Men Region Kalmar har också ytterligare en bransch på röda listan, nämligen försvarsindustrin. Det är svårare att förstå. Det kan bara grundas i någon övertygelse om försvarsföretagen är någon slags bidragande orsaker till krig och förödelse. Att deras moral kan fördömas.

Om svenska företag exporterade vapen till krigförande diktaturer hade hållningen kunnat förstås. Krigets trauman ska vården ansvara för. Men nu är exporten av krigsmateriel från Sverige sannolikt västvärldens mest reglerade. Ett demokratikriterium reglerar exporten och den står under parlamentarisk kontroll.

Och framför allt. Svensk sjukvård vårdar i dag sårade ukrainska soldater. De är offer för rysk aggression. Det ligger ingen hållbarhet - socialt eller ekologiskt - i att Ukraina inte kan stoppa ryska tanks och trupper vid gränsen.

Majoriteten i Region Kalmar bestående av socialdemokrater, centerpartister och vänsterpartister hade möjligheten att ändra på placeringsreglementet. På senaste regionfulllmäktige hade de folkvalda att ta ställning till en motion från oppositionsråden Malin Sjölander (M) och Pär-.Gustav Johansson (M) om att revidera riktlinjerna för finansförvaltningen

Man grep inte chansen utan hänvisade till att kapitalförvaltningen ska bedrivas i enlighet med Agenda 2030-målen. Där finns emellertid inget avståndstagande från just placeringar och investeringar i försvarsbolag, det är en långtgående tolkning som regionen gör av hållbarhetsmål som ligger bakom beslutet.

Flera banker och fondförvaltare har efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina ändrat sin bannlysning av aktier kopplade till försvarsindustrin. Investeringsstoppet var länge skadligt. Det ledde till en underkapitalisering av företag som är basen i vår egen försvarsförmåga och det missgynnar företag som likt de svenska har tuffa etiskt motiverade lagar att följa.

Logiken är sammantaget svår att förstå. Regionpolitiker är naturligtvis väl medvetna om att Sverige behöver en industri för att producera material som behövs för att försvara vår suveränitet, demokrati och mänskliga rättigheter. Men just de egna pensionskapitalet ska inte användas.

Inte heller argumentet att denna bransch är särskilt utsatt för politisk risk övertygar. Risken skulle möjligen historiskt ha varit vänsterkrav på att vapenexporten skulle bli än mer restriktiv. Men sådana krav har inte hörts efter Putins anfallskrig. Det blir faktiskt märkligt när politiker i majoritet själva talar om politiska risker - som i så fall skulle vara relaterade till deras egna partier.

Kalmar län har tagit emot ukrainska medborgare som tvingats att fly sitt land. Undrar just hur politikerna från den styrande majoriteten ska kunna förklara sitt beslut för denna grupp.