Nu måste regeringen stärka Linnéuniversitetets frihet
Det kan inte ses på annat sätt än ett misslyckande. Hur har en borgerlig regering lyckats med att försämra relationen till landets lärosäten på ett område som borde vara ett av dess triumfkort?
Frågan gäller universitetens självständighet och den akademiska friheten. Center-högerregeringen tog vid efter flera år av S-styre med en successiv förstärkning av statens makt över universitet och högskolor. Ministrar talade om nyttiggörande av forskning, universitetskanslerns titel avskaffades och därmed manifesterades att myndigheten mer var regeringens organ än som historiskt en brygga mellan departement och universitet. Återkommande talade ministrar om platstilldelning som om universitet var en del av arbetsmarknadspolitiken.
Tidigare utbildningsminister Mats Persson (L) började också bra med att tala om ett eventuellt införande av en ombudsman för akademisk frihet. Landets lärosäten som konstaterat i en egen undersökning att skyddet för den akademiska friheten i Sverige hör till den svagaste i Europa vädrade morgonluft. Så kom istället beslutet för ett år sedan om att mandatperioderna för lärosätenas styrelser skulle förkortas. Luften blev istället svårare att andas.
Ett liknande beslut fattade visserligen den S-ledda regeringen 2016 vilket egendomligt nog inte ledde till anklagelser om att Sverige skulle vandra Ungerns väg. Men regeringens motivering om att lärosätena behövde säkerhetspolitisk kompetens i styrelserna övertygade inte. Att Fastlands-Kina vill åt svenska lärosäten är sant, men att det motiverar en politisk styrning av styrelsernas sammansättning var inte rätt val av motmedel.
På fredagen meddelades kort från regeringen att nya styrelseförordnanden är klara. Och intressant nog sker ingen förändring, inga militärer eller poliser trycks in i styrelserna. Den enda förändring som skett är att styrelsernas ansvar för säkerhet har skrivits in i högskoleförordningen och därmed understryks ledamöternas ansvar.
”Nu kan alltså rektorer och den nya ministern för forskning, Johan Pehrson (L) tillsammans vända blad. Förtroendekrisen är över.”
Nu kan alltså rektorer och den nya ministern för forskning, Johan Pehrson (L) tillsammans vända blad. Förtroendekrisen är över. Styrelsernas mandatperiod är återställd till tre år och regeringen kan säga att den lyssnade på den stenhårda kritiken från den akademiska världen.
Därmed består Linnéuniversitets styrelse under ledning av tidigare KD-ministern och landshövdingen Maria Larsson bördig från Långasjö, som ordförande. Professorerna Göran Broman och Johan Eklund, civilingenjören Nils Eriksson, SKR-ordföranden Anders Henriksson (S) utvecklingsansvariga Sara Meunier, Länsförsäkringar Kronobergs vd Beatrice Kämpe Nikolausson och den tidigare generaldirektören Karin Röding utgör ledamöter tillsammans med lärarrepresentanter. Allt berett av tidigare Södraordföranden Lena Ek (S) som varit regeringens nomineringsperson.
Nu väntar hela Universitetssverige på skrivningarna i regeringens forskningsproposition om lärosätenas självständighet och den akademiska frihetens betydelse. Och nog finns det tid att fundera över också hur lärosätenas styrelser ska utses i framtiden. Att finansiären staten har ett finger med i utnämningarna hör till. Men att regeringar bestämmer över universitetsstyrelsernas sammansättning hör faktiskt till undantagen internationellt. Även vetenskapssamhällets representation borde stärkas i styrelserna. Svårare än så är det inte att gå från ett misslyckande till en reform som stärker universitet och högskolor. Och Sverige som kunskapsnation.
