Några steg mot hälften kvar
Den skattereform som 1991 kom att kallas för ”århundradets” rymde principen att alla inkomsttagare skulle få behålla hälften av lönen vid en inkomstökning. Marginalskatten skulle aldrig vara högre än 50 procent.
Den principen kom snabbt att urholkas. Och faktum är att inte ens med de skattesänkningar som nu föreslås i regeringens budget så uppnås det. Högsta marginalskatt kommer att vara cirka 52 procent.
I den nådiga lunta som finansminister Elisabeth Svantesson (M) lägger på riksdagens bord avskaffas den utfasning av jobbskatteavdraget på inkomster över 65 000 kronor som den tidigare S-regeringen införde. Det var ett smart sätt att höja marginalskatterna för ”de rika” eftersom få väljare begrep hur skattehöjningen var utformad. Men att ta bort jobbskatteavdraget för denna grupp blev en dyr affär för staten. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering menar också att avvecklingen av denna extra skatt blir självfinansierad för staten. Därför är kritiken mot att utfasningen av jobbskatteavdraget tas bort förvånande. Principen om hälften kvar handlade om både rättvisa och om effektivitet. Vad är syftet med skatter som krymper ekonomin och trycker ned sysselsättningen?
”Därför är kritiken mot att utfasningen av jobbskatteavdraget tas bort förvånande.”
Det är också något stötande att höjningen av skiktgränsen för att betala statlig skatt möter kritik. Gränsen för att betala 20 procent i statlig skatt flyttas nu till en månadslön på ungefär 54 000 kronor i månaden. Helt enligt det system som Kjell-Olof Feldt (S) en gång konstruerade. Flyttas inte gränsen inte uppåt blir konsekvensen att allt fler får betala den statliga skatten. I år fick 120 000 personer extra det tvivelaktiga nöjet att betala skatten.
Den stora avvikelse från skattereformen som genomförts vid sidan av att arv- och förmögenhetsskatten avskaffats - är att låg och medelinkomsttagare fått lägre skatt. Alla stora sänkningar är genomförda av borgerliga regeringar. Inkomstskatten för en låginkomsttagare är aldrig 32-33 procent – som många tror – utan tio procentenheter lägre. Denna budget rymmer också ett ytterligare jobbskatteavdrag riktat till denna grupp. Det har varit de borgerliga partiernas joker. Istället för att fokusera på endast marginaleffekter för höginkomsttagare har undersköterskor, förskollärare och kanslister fått del av tillväxten genom skattesänkningar. En bättre princip har ersatt en sämre.
Sett till helheten slår Tidöpartiernas olika profil slår igenom. Sverigedemokraterna får ett tandstöd. Liberalerna extra miljarder till skolan. Kristdemokraterna nya pengar till vård och en särskild satsning på psykisk ohälsa. Lägg därtill prioriteringar av försvar, polis, forskning och infrastruktur. Budgeten är på det hela taget mycket större än sänkta skatter.
