Låt Robin Hood skapa tillväxt

När skatteutjämningskommittén presenterade sitt 1000 sidor tjocka betänkande hade emellertid Ericson – Ubbhultaren kallad – istället en nyckelroll som möjliggörare av den politiska kompromissen och för nationell sammanhållning.

Även om Moderaterna i dag som ett större parti på landsort och landsbygd styr många kommuner som är beroende av skatte- och kostnadsutjämning är protesterna mot ”Robin Hood-systemet” – vanligen som starkast från moderata kommuner i huvudstadsregionen som benämner sig som förlorare. På Ericsons jämte partikollegan Ann-Charlotte Olsson Stenkils axlar vilade därmed ansvaret att nå en överenskommelse som också kan få stöd bland kritikerna.

Protester har nu redan kommit från partikamrater i huvudstaden. Tittar man summeringen så kommer enligt utredningen Kalmar få 132 kronor mer per person och Växjö 289 kronor. Tingsryd får mest i Kronobergs län, 3213 kronor mer och Hultsfred får 3522 kronor.

Men utredningskompromissen är ett faktum och Moderaterna står vilket är betydelsefullt bakom slutsatser som avfärdar vanliga osakliga invändningar mot utjämningssystemet. Inte sällan har systemet anklagats för att låta Stockholms kommuner betala vanskötta ishallar i Norrland eller subventionera misskötta Malmö. Det är förenklade påståenden som närmast kan avfärdas som alternativa fakta.

Som kommittén slår fast tar utjämningen inte hänsyn till kommuners ambitioner eller hur effektiv verksamheten är. Det avspeglas istället i vilken kommunalskatt som utdebiteras. I dag är skillnaden mellan lägst och högst uttaxering, 6,32 kronor utan utjämning hade den summan uppgått till 26,42 kronor.

Det betyder inte att systemet är perfekt. Ja, Robin Hood fördelar någorlunda effektivt värden idag. Men Robin Hood borde också bidra till att skapa mer värden.

Kalmarbördige Magnus Kolsjö med lång erfarenhet från regeringskansliet som företräder Kristdemokraterna i kommittén har skrivit ett flera sidor särskilt yttrande. Sådana brukar vanligen författas av symboliska skäl. Kolsjö kommer istället med ett långtgående förslag om hur en variabel för tillväxt kan inkluderas i beräkningssystemet.

Det måste ses som ett misslyckande att kommittén på grund av tidsbrist och inre motsättningar inte kunde enas om en mekanism i utjämningen som uppmuntrar till tillväxtfrämjande åtgärder i kommunerna. Det är också ett bakslag att de skarpa förslagen om åtgärder för att bromsa ökande kommunalskatter lyser med sin frånvaro. Även här kompletterar Magnus Kolsjö kommitténs förslag om att öka anslagen till Rådet för främjandet av kommunal analys med idéer om hur den statistik som behövs för att stärka jämförelser och analyser av kommuner och regioners arbete kan sammanställas.

Civilminister Erik Slottners beredningsarbete är dock rejält underlättat. Han kan börja med att arbeta vidare på det underlag som Magnus Kolsjö författat.