Jomshof är sin vulgära vana trogen
Beskedet att Richard Jomshof (SD) tillfälligt stiger av som ordförande för justitieutskottet slog onekligen ned som en bomb. Men att det beror på att han kommer delges misstanke för hets mot folkgrupp var på sätt och vis mindre förvånande. Jomshof har en lång historia av övertramp och frånstötande uttalanden, och att han denna gång delat kontroversiella och vulgära satirbilder om migranter och muslimer på sociala medier är så att säga helt i linje med hans tidigare sätt.
Han har egentligen varit olämplig på posten från första början. Om det för Tidösamarbetets skull var nödvändigt att ge positionen som ordförande för justitieutskottet till Sverigedemokraterna hade det funnits lämpligare personer att välja. Även om ordförandeposter i utskott kommer med ett begränsat inflytande som sådant rör det sig trots allt om en symbolisk och prestigefylld post. Ett ämbete som bör uppbäras med värdighet.
Kort efter nyheten om att det var misstanke om hets mot folkgrupp som var den bakomliggande anledningen till Jomshofs besked, fällde många snabbt tvärsäkra uttalanden om huruvida satirbilderna han delat utgör hets eller ej. Men låt rättsprocessen ha sin gång.
”Det är inte så mycket vad regeringen gör som är svårt för väljarna, utan vad sverigedemokrater säger.”
Att det kan vara svårt för allmänheten att avgöra om ett fall utgör hets mot folkgrupp har märkts av tidigare. Även om yttrandefriheten och lagen om hets mot folkgrupp behöver vara förenad med en förutsägbarhet för att en enskild medborgare ska kunna förhålla sig till den, finns det också en poäng i att låta domstolarna ta ställning från fall till fall; det ger en dynamisk förmåga för att hantera nya situationer.
Man kan tycka att lagen i visst mått därmed är otydlig, men samtidigt är den helt nödvändig. Fanns den inte på plats skulle det direkt utnyttjas och öppna för öppen rasism på gator och torg.
Jomshofs återkommande ageranden sätter fingret på vad som är den stora svårigheten med Tidösamarbetet för väljarna. Det är inte så mycket Tidösamarbetet som sådant eller vad regeringen gör som är svårt att acceptera, utan vad sverigedemokrater gång på gång säger. Sverigedemokraterna behöver saneras som parti, och göra upp med den radikalpopulistiska vulgaritet som ryms inom partiet.
