Jämställdhet uppnåddes utan kvotering
Så har ett efterlängtat mål nåtts på jämställdhetsområdet. Enligt en ny rapport från stiftelsen Allbright har de stora bolagen på Stockholmsbörsen för första gången en jämställd könsfördelning i sina bolagsstyrelser.
Det är en betydelsefull signal om modernisering och förnyelse från näringslivets sida. Jämställda bolagsstyrelser öppnar för jämställda ledningsgrupper som i sin tur signalerar värdet av jämställdhet till nästa bolagsnivå. Andan sipprar ner till chefer och förmän på golvet. Det yttrar sig i praktiska regler som att en rekryteringsprocess alltid ska genomföras av minst en person av vardera könet. Och idag har ju för övrigt unga kvinnor bättre meriter och bredare erfarenhet, från universitet och arbetsliv.
Påtryckningar om en jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser inte minst kommit från en organisation som Allbright. Men sedan flera år förordas också ett ”eftersträvande av en jämn könsfördelning” av svensk kod för bolagsstyrning – det informella regelverk för öppenhet och styrning som de svenska storbolagen efterföljer. Koden följs och tillämpas.
De politiska påtryckningarna på näringslivet att införa jämnare könsfördelning har dock mer skadat relationerna mellan staten och storbolagen än öppnat dörrarna till styrelserummen för kvinnor.
Lagstiftningshotet var inte bara formulerat utifrån en feministisk världsbild utan det bottnar också i en åskådning att staten har bestämmanderätt över det privata näringslivets innersta kärna. I den ligger ägarens självklara rätt att utse vem som ska styra bolaget.
Den tidigare S-ledda regeringen fick 2016 dra tillbaka sitt förslag om lagstadgad kvotering sedan den helt avfärdats av tunga remissinstanser som alla underströk att en sådan skulle strida mot såväl äganderätten som näringsfriheten.
Det fanns skäl för det hårda motståndet mot lagstiftning. Skulle en statlig kvoteringspolitik accepteras när det gäller bolagsstyrelser öppnas dammluckorna för politiskt intrång i familjer och föreningar - ja i andra fria samhällssfärer. Kvoteringsivrarna var väl medvetna om att det folkliga motståndet är mycket större mot exempelvis ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen än införandet av normerande regler för en en mycket liten elitgrupp i näringslivet. Det var därför ingen slump att bolagsstyrelserna utvaldes som en slags inledande marsch.
Men något riktigt folkligt stöd fick aldrig frågan. Kanske var det därför också svenska socialdemokrater välkomnande ett EU-direktiv skapat av aktivister om kvotering av bolagsstyrelser. När förslaget var omöjligt att driva igenom som svensk lag agerades det istället i Bryssel och Strasbourg. En sådan strategi riskerar också att urholka förtroendet för EU-politiken och dess förankring i riksdagen. Redan när direktivet antogs hade dock Sverige en så hög styrelserepresentation av kvinnor att det inte lär bli aktuellt att tillämpa regelverket på svenska bolagsstyrelser.
”Men att jämföra industri och lantbruksbolag i landsbygdslän med tjänsteföretag i storstäder är statistiskt tveksamt.”
Stiftelsen Allbright ger också en känga till företagen i Kalmar län som ligger i botten tillsammans med Jönköpings län och Västerbotten när det gäller andelen kvinnor i chefspositioner. Det hävdas att det ”behövs storstäder för att locka kvinnor till chefspositioner”. Men att jämföra industri och lantbruksbolag i landsbygdslän med tjänsteföretag i storstäder är statistiskt tveksamt. Nog finns det ett arbete att göra i Småland, men ingen vinner på att landsbygdslän fulas ut som usla på jämställdhet. Sådana bilder stärker bara stereotypa föreställningar om landsort och landsbygd och försvårar i längden företagens möjligheter att rekrytera lämpliga kvinnor och män.
