Från trollfabriker till Barbie
Förra EU-valet 2019 röstade bara 55 procent av de röstberättigade. Och de mätningar som gjorts inför årets val tyder inte på någon stor uppryckning. Det gäller då kanske framförallt dem som befinner sig längst från den politiska debatten. Inte minst är unga väljare en svag röstgrupp.
Detta har partierna inspirerats av och vill nu använda bland annat sociala medier för att nå unga väljare. Och då talar vi inte längre om Facebook eller ens Instagram. Facebookanvändarnas medelålder ökar för varje år, och företagets nuvarande linje är dessutom att inte prioritera politisk debatt. Tidigare vals ”trollfabriker” med betalda debatter på till exempel Facebook är nog mindre betydelsefulla i år.
Istället är det medier som Snapchat och inte minst TikTok som partierna inriktade sig på.
”Det ligger något paradoxalt i att kinesiska TikTok ska vara det som räddar den svenska demokratin.”
Det ligger något paradoxalt i att kinesiska TikTok ska vara det som räddar den svenska demokratin. TikTok har ju anklagats för att vara ett redskap för Kinas kommunistiska ledning och därför motarbetas i både EU och USA
Att humor är ett verksamt politiskt verktyg vet de flesta, och det gäller överallt men i synnerhet i sociala medier.Partierna kan förstås rikta betalda inlägg mot vissa grupper, men ska man nå effekt krävs att ett inlägg blir vad som kallas viralt, det vill säga att vanliga människor delar det vidare.
Humor är alltså en viktig del av politisk marknadsföring, det är dock en viss balansgång. Om partiet inte uppfattas som att samtidigt ha en seriös politik kan det slå tillbaka. Självironi är också alltid svårt, det är alltid lättare att skämta om motståndarna.
Partierna går ibland över en gräns. När Dagens Nyheter intervjuar gymnasieelever om detta så säger en del att de ibland undrar om det är fejk och att partiernas egna videos har lagts upp av någon annan.
Problemet med de ungdomligare sociala medierna är också att väldigt många användare inte har rösträtt. Det kan därför vara så att man trots virala dundersuccéer inte når dem man faktiskt vill påverka, eller till och med avskärmar dem från budskapet. När finansminister Elisabeth Svantesson (M) använder ett filter för att bli lik en barbiedocka reagerar några av gymnasisterna i DN: Det är sådant 13-åringar gör.
Men kanske är det ändå mest uppfriskande med humor eller till och med självironi.
Ska man få människor – unga som gamla – att rösta måste det ändå finns ett substantiellt budskap och en känsla av att ens röst betyder något. Saknas dessa faktorer är det nästa rimligt att tveka om det är lönt att gå till valurnan.
Om det nu inte anser att det är en medborgerlig skyldighet att rösta.
