Förstatliga inte folkbildningen

I grunden handlar frågan om vem som ska svara för utbetalningar av de dryga fyra miljarder kronor som tillfaller folkhögskolor och studieförbund. Det är i dag nämligen Folkbildningsrådet - en ideell förening som har denna uppgift. Bakgrunden är folkbildningens historiska självständighet, styrningen har byggt på tillit och på självförvaltning.

Man måste gå tillbaka i historien för att förstå denna verksamhetsfrihet. Folkhögskolorna, en organisatorisk import från Danmark, gav utrymme för stora grupper från och med slutet av 1800-talet när utbildning annars var reserverad åt de små grupper som fick möjligheten att nå läroverk och studentexamen.

Studieförbunden växte fram med folkrörelserna. Därmed fanns kopplingar informella och formella till partierna själva. Arbetarrörelsen Bildningsförbund till Socialdemokraterna. Studieförbundet Vuxenskolan till Centerpartiet och Folkpartiet. Medborgarskolan till Moderaterna. Folkhögskolorna som ofta är drivna av samfund hade en gång sin närhet till (det då också frisinnade) folkpartiet. Och folkhögskolor med konst och kultur på schemat hade sociologiska band till svensk vänster. Inte för inte talades det om att riksdagen rymde ett folkhögskoleparti.

Så tillvaratogs civilsamhällets kraft. Friheten från statsmaktens regleringar sågs som en fördel.

Denna modell har utmanats. Dels för att den inte var utformad för att möta den välfärdsbrottslighet som dyker upp varhelst där det finns pengar. Det sker samtidigt som studieförbund och folkhögskolor haft svårt att anpassa sig efter nya förutsättningar. Allt mer av studieförbundens verksamhet rör medlemsorganisationernas inre liv - det gör folkbildningen smalare och mindre relevant.

Dels för att det politiska landskapet och enhetssamhället förändrats. För Sverigedemokraterna utan egen historisk koppling till civilsamhälle, folkrörelser och studieförbund är denna verksamhet ”vänster eller vänsterliberal” och styrningen bör föras över till staten. Att det är bland invandrarföreningar i Järva som det systematiska fusket uppmärksammades hör till bilden. Liksom att det muslimska studieförbundet Ibn Rush återkommande haft problem med människosyn och demokrati i sin verksamhet.

Socialdemokraterna å sin sida har fört in resonemanget om den liberala demokratins kris när fusket uppmärksammats. Förre statsminister Stefan Löfven skrev före valet att besparingar på studieförbund var en attack mot just demokratin. Det befäste bilden av att partiet framför allt värnade ABF:s intressen.

SD:s kritik mot självförvaltningen och indirekt mot de övriga partiernas traditionella intressen i folkbildningen träffar emellertid fel. Svaret är från denna sida och några i Moderasterna som ofta förordar professionalisering är att förvaltningen ska förstatligas. I Tidöavtalet finns också en öppning för en överflyttning av makten från Folkbildningsrådet till staten. Det är att krympa det civila samhället. Det är små effektivitetsvinster till priset av minskad självständighet för en fristående samhällssfär.

Regeringens utredare, Christer Nylander med bakgrund som riksdagsledamot för Liberalerna hamnar därför mer rätt när han istället föreslår att självförvaltningen får fortsätta, men med betydligt större inslag av kontroll och utvärdering, utförd av bland annat Myndigheten för kulturanalys. Det är ett förslag som vänner av civilsamhälle, pluralism och bildning lätt borde kunna stämma in i.