Ett skepp kommer lastat med ammoniumnitrat
Krismöten, myndighetssamverkan och någon form av höjd beredskap. Ett gott tecken i tiden är i varje fall att myndigheter tar orostecken på allvar. Reaktionerna på underrättelserna om det skadade lastfartyget MV Ruby som är på väg mot Östersjön vittnar om att myndigheter – som Länsstyrelsen Kalmar– är på tå. Något nytt sammanbrott i krisledningen som i samband med vinterns snöstormar på Europaväg 20 synes inte vara aktuellt.
Situationen är på det hela taget också oklart. Det Maltesiskflaggade MV Ruby ägs av syrier via ett holdingbolag i Libanon och lastades förra månaden med 20 000 ton ammoniumnitrat i ryska Kandalaksja på Kolahalvön. Fartyget har sedan med skador seglat längs den norska kusten mot Danmark med planen att ta sig till Östersjön med slutstation Klaipėda i Litauen. På måndagseftermiddagen kom nya bud. Nu ska skorvens nya kurs vara inställd på Malta i Medelhavet.
Lasten inger fruktan. Transporter av ammoniumnitrat är i sig inget ovanligt. En explosion vore emellertid förödande. Jämförelser har dragits med den brisad som skakade Beirut 2020. Då hör det till bilden att mängden ammoniumnitrat i fartygets last är betydligt större än det var i lagret i Libanons huvudstad. Ammoniumnitrat exploderar dock inte av sig själv. Det krävs mänsklig påverkan, blandning med andra kemikalier och sannolikt någon form av detonator. Men blotta risken med att illasinnade aktörer i en skyddad plats, det som i vardagligt tal kallas nödhamn, angriper det skadade fartyget för att utlösa en katastrof eller att besättningen överger fartyget vind för våg kan inte negligeras.
Det är här underrättelsetjänsten kan ana ett mönster av det som går under namnet hybridkrigföring. Det handlar inte om att falla i fällan och se all rysskopplad verksamhet i vår omvärld som antagonistisk där alla medel – militära som civila, statliga som privata – används i den ryska statens strategiska intressen. Mot teorin om att fartyget ingår i paletten av hybridverktyg talar att MV Rubys märkliga navigerande kan bero på inkompetens och klantighet från bryggan. Frågan är också om det verkligen ligger i Rysslands intresse att ytterligare försvåra förtroendet för den civila sjöfarten som ger landet viktiga exportintäkter?
”Men det gäller att planera och ha beredskap för att fartyg som MV Ruby kan användas för att kontrollera hur myndigheter i Sverige, Norge och Danmark agerar.”
Men det gäller att planera och ha beredskap för att fartyg som MV Ruby kan användas för att kontrollera hur myndigheter i Sverige, Norge och Danmark agerar. Vilken beredskap finns? Hur förberedda är myndigheterna? Ett annat mål kan vara att skapa en normalbild av att transporter med risk – i skadade fartyg – hör till vardagen även i närheten av marinbaser och större städer.
En ansökan om att få lägga till i en skyddad plats utpekad av Transportstyrelsen, som Kalmar hamn eller Oskarshamn, med de faror som är förenade med lasten kan också syfta till att skapa oro och skräck. Har arbetet med skyddade platser enligt EU-direktiv verkligen utarbetats utifrån en verklighet där hybridkrigföring är en del av vardagen? Den frågan bör myndigheterna ta tag i när den akuta MV Ruby-krisen nu är över.
För så är det. Hybridkrigföringen är en del av vardagen. Oberoende av om MV Ruby är en del av Moskvas hybridverktygslåda eller inte. Och även om fartyget nu styr kosan mot Malta.
