Brott bryter ner

Först lades polisanmälan ner, men uppmärksamheten ledde till att den återupptogs. Utredningen kunde inte bara klarlägga att springnotan bedömdes som ett brott, man hittade ett tjugotal misstänkta andra bedrägeribrott och oegentligheter som varit ägnade att tillskansa sig bidrag, Sammanlagda värdet skall överstiga en miljon kronor.

Sex personer åtalas nu, varav fyra är frihetsberövade. 35 personer åt vid tillfället.

Rättsprocessen kommer nu att vidta och ingen är givetvis dömd på förhand i vårt rättssystem.

Det är dock bra att rättsväsendet inte ger upp utan att man använder de möjligheter till utredning och lagföring som finns.

Det är nämligen ytterst dåligt för samhället om polis och domstolar verkar handlingsförlamade och ineffektiva mot misstänkta som är tillräckligt fräcka. Det undergräver tilliten och tryggheten i samhället.

Att det kan bli så är lätt att förstå. Samma normer och moraliska gränser som hotas av bristen på sanktioner gör att man inte förväntar sig att någon sviker ingångna avtal eller ljuger om vad som överenskommits muntligt. Det som gör att förundersökningsledaren först lade ner med hänvisning till att det enbart var en civilrättslig tvist. Man räknar inte med att människor ingår affärsuppgörelser i ond tro. Så som åklagaren enligt åtalet misstänker har skett i detta fall.

Det är vackert att förutsätta hederlighet. Det ska restaurangägare och andra som säljer tjänster och varor också kunna göra. För att de ska kunna visa andra denna tillit krävs att rättsväsendet är mer misstänksamt och berett att ingripa och utreda när saker inte verkar stämma.

Alternativet är att vi alla ökar misstron ett snäpp mot våra medmänniskor. Och då får vi ett mer misstänksamt och kallare samhälle.

Nästan alla brott innebär kränkningar mot offren. Hur drabbande beror på omständigheter och vilka känslor som väcks. Ett lägenhetsinbrott kan kännas lika ingripande som en fysisk attack. Att svikas av en bedragare som ingett förtroende kan skada tilltron till alla. Ett rån eller en väskryckning kan skapa skräck för att ens gå ut i hemstaden.

Därför borde alla brott bedömas efter hur skadliga de är för samhället. Brott mot svaga och utsatta, som äldre, är värre än andra. Och brott där man utan att tveka ljuger motparten upp i ansiktet är värre än att bara stjäla motsvarande värde.

Sedan är det skillnad på engångsbrott och att systematiskt leva på andra människors godtrogenhet och välvilja.

Ingen ska som sagt dömas på förhand, men för att slippa det krävs att överträdelser får de konsekvenser som gör att de inte upprepas.Den praktiska normkritik som samvetslösa bedragare utför är ett hot mot all heder och anständighet.