Att bygga på landet är att slänga pengar i sjön – men det behöver inte vara så
Det är ungefär lika lönsamt att elda tusenlappar som att bygga hus på landsbygden. Byggkostnaderna är höga, och i stora delar av Kalmar län får man inte tillbaka pengarna. Men det behöver inte vara så enligt en ny rapport från ekonomhistorikern Jan Jörnmark.
Bostadsfrågan har en tydlig stad och land-dimension. När villor och bostadsrätter avreglerades på 70-talet, och kapitalmarknaderna på 90-talet, fullkomligt flödade kapitalet till de nya marknaderna. De centrala hyresrätterna i landets 20-30 största städer ombildades till bostadsrätter. Förslumningen och de sociala problemen städades bort, och stadskärnorna blev åter attraktiva för framförallt unga att flytta till.
Men för resten av landet skedde inte samma förvandling.
Där saknades samma ekonomiska muskler att omvandla de oattraktiva hyreslängorna från miljonprogrammet. Hyresregleringen gjorde satsningar olönsamma och centralplaneringen satte stopp för omvandlingen.
De mindre samhällena fortsatte att förfalla. Invandringen sågs som en livboj, men efter att det inte visade sig vara hållbart ökade avfolkningen igen. Det får av förklarliga skäl konsekvenser på bostadsmarknaden.
Snittpriset per kvadratmeter i kommuner som Nybro, Emmaboda och Högsby är i regel mindre än hälften av vad det kostar att bygga ett nytt hus. Priserna för villor ligger i spannet 7 000 till 10 000 kronor per kvadratmeter, medan lägenhetspriserna per kvadrat är så låga som 3 000 kronor – ungefär priset för en ny billig cykel.
När byggkostnaderna i bästa fall ligger på 20 000 kronor kvadraten inser man snabbt varför byggandet avstannat. Men Jörnmark tror sig ha hittat ett svar på kontinenten.
I Tyskland, som har en friare marknad och snävare allmännytta, är det vanligt med så kallade byggemenskaper. Där agerar boende som både byggherrar och finansiärer, lite som en bostadsrättsförening. Bytet av vinstintresse mot intresse i den egna bygden sänker ofta byggkostnaderna med så mycket som en femtedel. Gamla nedgångna hus köps och rustas upp, och helt nya villastäder växer fram i avfolkningsorterna.
Med dagens strikta byggregler är detta ofta omöjligt. En liberalisering hade behövt komma på plats innan tyska byggemenskaper kan bli verklighet. Nordskånska Östra Göinge, med många liknande utmaningar som Kalmar läns inlandskommuner, visar dock en annan väg.
”En liberalisering hade behövt komma på plats innan tyska byggemenskaper kan bli verklighet.”
Genom att riva ödehus och fula lägenhetskomplex, ska kommunen skapa förutsättningar för en mer attraktiv bebyggelse. Och det är troligen det som krävs.
Landsbygdens stora fördel mot staden är att människor kan bo som de vill. Men för att det ska bli verklighet måste gamla regler förpassas till historien.
