Torp gav namn åt Norrliden

När storbonden Karl Karlsson i Berga by 1945 sålde sin gård till Kalmar fick stan ny mark för bostäder. Ännu mer blev det, när också bröderna Axel och Hugo Johansson ungefär samtidigt överlät Bolagsgården i grannskapet. Markerna sträckte sig från i stort sett Norra vägen i väster och till sundet i öster, dagens Bergavik i söder och Bergaudd i norr. Ett av torpen till gårdarna hette Norrliden och har fått gett namn åt det stora bostadsområdet.

Norrliden fortsatte att vara bara ett torp ytterligare 20-talet år. Det låg på cykelvägen strax väster om husen Smålands Lejons väg 7 och 9. Där är några stenar och en ek. På en karta från 1942 ses en annan hussamling ungefär vid Två Bröders väg 8, där det lär ha funnits en trädgård. I södra delen av området, där gatunamnen börjar med färger, Röda, Gula, Blå, fanns bland annat ett hönseri. Det är svårt att hitta uppgifter om det Norrliden som var före dagens. På 1940-talskartan slutade stan vid Sjöliden. Märkligt nog har Norrliden fallit bort även på betydligt senare kartor över Kalmar. Där upphör gator och människor lite norr om Siriusplan.

Om Norrliden tycker man antingen bra eller dåligt. De flesta som bor där gillar det. Området är grönt, i stort sett bilfritt och barnvänligt. De berömmer också servicen i form av den rejäla Konsumbutiken, kyrka, skola, pizzeria, frisör, läkarstation, barnomsorg, bussförbindelserna och mycket annat. I de flesta fall är lägenheterna fina, gårdarna trivsamma och folket bra. Andra däremot, vilka har säng och tv på annat håll, kanske i centrum eller söder om järnvägen, rynkar måhända på näsan. Deras ogrundade fördomar om Norrliden kan exempelvis vara att det ligger halvvägs till Oskarshamn, där är grått och trist och ett fasligt liv ibland.

Vad man än tycker, så undrar man kanske varför en boendekoloss kunde tillåtas i en sådan förhållandevis liten stad. Svaret är, att Norrliden är ett barn av sin tid. Vi ska veta att Kalmar var i ett bubblande framtidsrus på 1960- och 1970-talen och det smittade av sig på dåtida ledande politiker som Wilhelm Petersson, Ingvar Gustafsson och Olle Andersson.

Volvo skulle komma, liksom Teleskolan och Ölandsbron, baron de Geer satsade på Baronen i hamnen, Expressen utsåg stan till Årets bästa, kungen invigde stor länsutställning, boxarstjärnor som Floyd Pattersson och Cassius Clay kom på besök, nytt vattentorn byggdes och det pratades om en idrottsarena vid Skälby. Inte undra på att Kalmarborna tänkte stort också för Norrliden. Stans egen arkitekt fram till 1967, Nils Carlgren, hade börjat skissa, professor Sune Lindström från Chalmers höll dock i avgörande planeringspennan och en av stans unga framåt arkitekter, Arne Delborn, ritade många av husen. Alla tycktes vid denna tid vara överens om Norrliden i stort. Däremot blev det ett käbbel utan like om butiken. Varför just Konsum, varför inte också en Ica eller varför inte bara Ica?

I backspegeln sett, är det bara de ungefär samtida högljudda demonstrationerna för Tallhagens bevarande och den aktuella kampen för och emot Linnéuniversitet, som kan jämföras med striden om butiken. Det blev också några duster om skolan, ritad av Evald Jonnergård, som var en annan av dåtida lokala innearkitekter. Den var för stor, tyckte kritiker. Den var inte som de andra skolorna i stan. Idog kämpe för komplexet var skoldirektör Folke Wennström, norrlänning som alltid bara slidkniv.

En person som mer än andra kopplades ihop med Norrliden under många är var prästen Dag Sandahl. Han bodde i radhus i östra delen och hade sin källarkyrka i hyreshuset vid Två Systrars väg 10 C i västra delen. En brant trappa ledde ner till den enkla helgedomen dit många kom för att höra den frispråkige predikanten. Sägas ska dock att han även hade många motståndare, då han så hårt kämpade mot att kvinnor skulle få bli präster.

Kenneth Flanören Ottosson