Flanören: Galgekrogen som blev Lindsdal

Övriga villor, bostadsrätter och andra lägenheter har under åren fått nya ägare och hyresgäster, vilket gör att Lindsdal ständigt känns ungt.

Men samhället lär aldrig mer få uppleva en sådan framåtandra som det var i början av 1970-talet, då nya hus växte upp som svampar ur den jord, som dittills hade beklätts av björkhagar, stora ekar och stenmurar. Det var där som flera tusen mutade in sina täppor med i de flesta fall så kallade kataloghus. Byggsatserna till de minsta kostade cirka 130000 kronor och de större 180000. Sedan krävdes det mycket eget arbete och ytterligare några tiotusentals kronor. Det var några kämpiga första år för de flesta. Timlönen för en industriarbetare var då 20-25 kronor.

Egentligen var det i Galgekrogen de slog sig ned husbyggarna. Men det visste de inte eftersom det lilla ursprungliga samhället hade bytt namn till alldagliga Lindsdal innan byggboomen startade. Upphovet till folkliga och mustiga Galgekrogen var att det sedan gammalt hade funnits en krog där Förlösavägen utgår från Kalmarvägen och att det i närheten också hade varit avrättningsplats.

Grunden till dagens Lindsdal var en liten hantverksby med ett par hundra invånare. Längs Kalmarvägen, som var riksvägen norr ut från stan, fanns ända in på 1940-talet bara 10-15 hus, där det rymdes skrädderi, garveri, färgeri, ölkafé, konditori, trädgårdsmästeri, taxi och verksamheter av allehanda andra slag.

Blomstrande granne i väster var Förlösa stationssamhälle som från i början av 1900-talet hade ett rejält uppsving sedan järnvägen till Berga drogs fram 1897. Där fanns kvarn och fabriker.

För några år sedan hade jag glädjen att få träffa då 91-åriga Britta Abrahamsson som var Lindsdals egen grand old lady. Hon hade varit med om hela utvecklingen. Det var bara Missionskyrkan, där hon gick i söndagsskola, som var kvar som förr, summerade hon. De var elva syskon som växte upp i en stuga om tre rum och kök och med verkstad på tomten där fadern tillverkade och lagade skor.

Även Brittas man Axel var känd i trakten Han var den som mest kopplades ihop med familjens räv- och minkfarm som drevs mellan åren 1936 och 1974 där Sjöängsskolan nu ligger. Familjen hade haft sin villa i närheten av gamla idrottsplatsen, Majavallen kallad. Som ensamstående pensionär bodde hon i en fin lägenhet i Frikadellen i centrum. Brittas stora intresse var Svenska kyrkan och hon engagerade sig starkt i Garvaregårdens tillkomst.

När nu benämningen Galgekrogen är borta sedan länge så är det bara Fjölebro som sticker i ögonen på många Lindsdalsbor. Det är namnet på en gata och ett område. Det syftar visserligen på en spång, en bräda, över sankmark, men det kan också misstolkas som sittbräde på utedass.

Men i gengäld har Lindsdal många roliga namn på gator. Favoriten är Får jag lov, namnet på den lilla stump vid Dansbanevägen, där de första husen byggdes 1970 i moderna Lindsdal.

Kenneth Ottosson