Min vän är allvarligt psykisk sjuk och förstår nu inte sitt eget bästa, psykiatrin i Kalmar har heller inte kompetensen nog för att se patientens bästa. Vad ska jag göra när vården inte vill göra något?

På bordet hos min vän ligger det fyra avskedsbrev, ett av breven står mitt namn på. Jag går sönder ännu en gång, jag klandrar inte min vän för att hon inte vill leva. Jag är arg på vården för att de inte ger henne den vård hon behöver, den vård psykiatrin ska bedriva. Arg för att de inte har kompetens nog gör att se igenom en psykisk sjuk människa, arg för att de säger att allt är vännens fel och min vän själv måste välja att leva och det ska vännen göra hemma. ”Kom på ett psykologmöte om några veckor så ska vi öva på hur du hanterar din ångest och ge dig lite mer medicin”. Som att vännen inte gjort det det senaste året ... hundratals tabletter som de ens tillåter en psykisk sjuk människa ha hemma. Systemet är helt fel, så fel.

Överallt vittnar människor om hur bristfällig psykiatrivården är i Kalmar, till och med personal inom vården vittnar om detta. Har till och med pratat med personal som jobbar inom psykiatrin som vittnar om detta men kan inte göra något för att de är ”på golvet” så att säga. Politiker säger ”jag litar på min personal”, ja de kanske du gör men du kanske ska börja lita på oss samhällsmedborgare och starta en utredning inom hela psykiatrin i Kalmar, allt inom chefer till den idén om vård som bedrivs där inne i det dyra vita fina bygget. Jag accepterar inte längre att chefer inom psykiatrin säger att vi anhöriga har svårt att förstå vissa beslut, sen åker man till Västervik och de tycker den idén till vård i Kalmar är något helt annat än Västervik. Detta är så sjukt att människor ska behöva dö för att det är så här.

Jag vet att vi inte är ensamma i allt det här. Det är många fler som kämpar för rätten till vård. Jag älskar min vän och gör allt jag kan, men nu greppar jag efter sista halmstrået innan det blir en tredje gång... Är det någon här som kan hjälpa oss? Vad ska jag göra nu?

Vän