”Är man rik gäller inte samma villkor som för andra medborgare”
Vi är bäst (i världen) i det ena eller det andra men att skapa rättvis och hygglig ekonomi som gäller alla medborgare verkar vara hopplös uppgift. Att dela lika på landets utgifter är för många en självklarhet men för andra är det inte så självklart hur fördelningen ska se ut.
Är man rik eller jätterik gäller inte samma villkor som för andra medborgare. Ju mer man tjänar desto mindre behöver man bidra till samhället procentuellt. Det är synd att vi som bor i (enligt oss själva) världens mest rättvisa land inte har förmågan att dela bördan lika och ursäktar orättvisan med att det skulle hejda utveckling och allmän välfärd i landet, hur kan ingen förklara, det bara är så. Någon fick en snilleblixt och trodde att det gick att spara med att ta in hyrpersonal inom sjukvården och resultatet, det blev minst dubbelt så dyrt inom sjukvården, inte på grund av höga löner utan snarare tvärtom. Ingen vill jobba dubbelt för så låga löner och speciellt inte när det går att jobba med samma jobb och få dubbla löner hos ett bemanningsföretag.
Nu har det gått så långt att regionerna som av någon underlig anledning har stoppat huvuden i sanden och vägrat att inse att för att lösa problemet måste något nytt till eller snarare tillbaka där de började nedmonteringen av sjukvården. Det finns lösningar på allt bara om man vill. I detta fall höja lönerna, minska arbetsbelastningen och höja kommunalskatten.
Om vi i detta land delar rättvist på utgifterna i bland annat vården och får den att fungera som den ska måste det till en förändring i vårt sätt att tänka. Det är sorgligt att vi i landet som påstås vara framåt på nästan alla kanter inte kan lösa egna problem inom vården. Tyvärr är det ett faktum att om vi inte gör något nu kommer vi att förlora kompetenta medarbetare och det kan bli början på något som ingen uppleva. Det har aldrig gått att spara sig ur en ekonomisk kris som denna, det löser ingenting och inte nu heller. Nu gäller det att ta tag i problemet, inte rulla det framför sig. Vi måste börja planera mer än bara fyra år framåt, detta har blivit långtidsproblem som måste lösas nu.
Gylfi Saemundsson Kalmar
