”Vem ska ta notan för Miljöpartiets gröna kommunism”
Miljöpartiet har länge bedrivit en smutskastning av det svenska skogsbruket som saknar all heder. De sprider myter om att hyggesfritt skulle vara ett fullgott alternativ till ”kalhyggen” samt driver på för fler statliga naturreservat – ett förslag som saknar finansiering och osar planekonomi.
”Hyggesfritt” låter kanske vackrare än trakthyggesbruk, men är i verkligheten inget realistiskt alternativ. Ett hyggesfritt skogsbruk förutsätter att man kontinuerligt avverkar de äldsta och största träden först, vilket leder till svårframkomliga och ogenomsiktliga skogar.
”Till miljöpartisternas stora förtret kan man inte komma ifrån behovet att återbeskoga ”kantarellställena” med planterad tall på mindre bördiga marker. Tall är nämligen ett pionjärträd och kräver mycket ljus för att kunna etablera sig, till skillnad mot granen som ”stormtrivs” under skuggade uppväxtförhållanden.”Carl-Wiktor Svensson (KD), ledamot i Sveriges Miljömålsberedning och EP-kandidat
Inte sällan talar Miljöpartiet om att ”vi” måste ställa om skogsbruket. I realiteten är det inte ”vi”, utan Sveriges 311 234 markägare som kommer att behöva dra lasset. Skogsstyrelsens definition av hyggesfritt skogsbruk är att man inte får skapa luckor större än 0,25 hektar. Det kan låta attraktivt i den kalhyggeshatandes öron, men i realiteten innebär detta många virkestransporter i samma skog, vilket gör markpåverkan stor och lönsamheten låg.
Miljöpartister kontrar då att man slipper plantera. Nej! Till miljöpartisternas stora förtret kan man inte komma ifrån behovet att återbeskoga ”kantarellställena” med planterad tall på mindre bördiga marker. Tall är nämligen ett pionjärträd och kräver mycket ljus för att kunna etablera sig, till skillnad mot granen som ”stormtrivs” under skuggade uppväxtförhållanden.
Vidare säger sig Miljöpartiets talesperson för biologisk mångfald, Rebecka Le Moine, vilja skydda skogen. Jovars, låt ”oss” skydda 30 procent av Sveriges landyta - som föreslås i EU:s skogsstrategi – men skilj på begreppen. Det är nämligen skillnad på produktiv skogsmark och på vanlig skogsmark.
Låt ”oss” för all del överimplementera definitionen av ur- och naturskogar. Föreslå reservat av alltihop! Men berätta i så fall hur det ska finansieras – gärna också av vem! Enligt affärsområdeschef vid Svensk Fastighetsvärdering skulle det exempelvis kosta cirka 300 miljarder kronor att formellt skydda sex procent av den produktiva skogsmarken.
Ska Miljöpartiet ”skydda” 30 procent av den produktiva skogsmarksarealen så behöver man inte ha A i matte för att förstå att detta kommer att bli ofantligt dyrt. Miljöpartiets kommandoskogsbruk och gröna kommunism är därför ett hot mot samhället.
Låt oss leka med tanken att staten lägger 30 procent av den produktiva skogsmarken i träda genom formellt skydd och genom lag framtvingar hyggesfritt på resterande areal. 1,2 biljoner (!) kronor torde då inte vara någon överdrift av den initiala kapitalersättningen till markägarna för reservatsbildanden, inte heller 164 miljarder kronor i förlorade exportintäkter årligen.
Som jämförelse kan nämnas att ”vi” får fyra höghastighetstågsprojekt bara för MP:s föreslagna reservatsbildanden och att ”vi” får lägga ner en fjärdedel av Sveriges totala hälso- och sjukvård för att täcka intäktsförlusterna per år.
Miljöpartiets dröm att lägga ner svenskt skogsbruk är inte bara ett hot mot skogsägarna, utan mot hela samhället. Miljöpartiet behöver tala klarspråk kring sitt ”hyggesfria” skogsbruk samt redovisa hur de ska finansiera sitt trettioprocentiga skydd av skogsägarnas produktiva skogsmarksareal. Eller är det markägarna och välfärden som ska ta notan för Miljöpartiets gröna kommunism?
Carl-Wiktor Svensson (KD), ledamot i Sveriges Miljömålsberedning och EP-kandidat
